Christina heter jag, men mina svenska vänner känner mig snarare som Titti. Under några års tid har jag funderat på att skriva en blogg där jag fokuserar på min passion, hundar, men rädslan för att "synas" har gjort att jag skjutit det på framtiden ...den framtid som nu verkar vara här. Så nu kör vi! 😅
Innan jag fortsätter vill jag välkomna dig som läser det här, så roligt att just du har hittat hit!
Att börja blogga är ju inte helt lätt och stenålders som jag emellanåt känner mig när det kommer till detta med teknik, så blir detta extra spännande och utmanande. Sen är det det där med att hålla sig till ämnet vilket inte alltid är helt enkelt det heller, när det ständigt snurrar en massa tankar i huvudet. Förhoppningen är ändå att min blogg ska ge dig något, oavsett om det är nya kunskaper, hög igenkänningsfaktor, tankar och funderingar, frågor om Amichien® Bonding och mitt sätt att kommunicera med mina hundar eller helt enkelt kanske det bara ger dig en stunds läsning och tid för eftertanke.
Vem är då jag? Jag är en tjej som alltid haft hundar som min stora passion. När jag var liten brukade jag vara ute och gå med olika hundar på ön där jag är född och uppvuxen. Det var schäfrar, labradorer, boxrar, yorkshireterriers och jag minns även en vacker och rymningsbenägen dalmatin, Polkette. Ja, sån är jag... hundnamn är något som bara fastnar. När jag var sex år skaffade mina föräldrar vår första hund, en schäferhane. Jag minns än idag lyckan jag kände redan då vi hälsade på vår hunduppfödare den allra första gången och hur jag önskade att jag skulle leva som han när jag blev stor, omgiven av en massa fina hundar. När jag var 13 år fick jag min första egna hund och tillsammans med henne hade vi ytterligare en tre år äldre schäfertik. Efter studenten fick jag en schäfertik som jag hade förmånen att dela hela 11 år med och tillsammans med henne hade jag ytterligare två schäfertikar, så det var en relativt lång period då folk som jag inte riktigt kände kunde säga "jaha det är du med de tre schäfrarna". Japp, det var jag! Jag har som sagt alltid älskat hundar och jag har tränat lydnad och bruks och med tidigare hundar tävlade jag en del också, även om jag hade delade känslor kring det där med att tävla. Det är ju roligt när det går bra och man får bekräftelse på att träningen ger resultat, men samtidigt mådde jag alltid illa de morgnar man skulle iväg och tävla så ofta kunde jag ställa mig frågan varför jag frivilligt utsatte mig för det. Det är väl lite så livet är, även sådant som är roligt kan ha sina baksidor.
Jag hann skaffa mig ytterligare en schäfer (en hane denna gång) och två små yorkiekillar innan jag kände att mina hundkunskaper inte riktigt räckte till. Det var först när jag skaffade min näst senaste hund, som jag plötsligt kände att jag behövde skaffa mig djupare kunskaper i hundkommunikation vilket lett till att jag startat "PawTalk & Harmony".
Hunter var åtta veckor när han kom till mig, men aldrig tidigare hade jag stött på en så extremt intensiv hund, som det senare visade sig bland annat led av både foder- och atopisk allergi. Han var mer vild än tam, bet och slet i allt och verkade helt outtröttlig. Dessutom hade han konstant dålig mage och var mager som en skrika oavsett hur mycket mat han fick. Med ljus och lykta sökte jag komplettera mina hundkunskaper då jag kände att jag inte riktigt "nådde" denna kille och det var då, i min desperation att hjälpa Hunter, som jag kom i kontakt med Jan Fennell och Amichien@ Bonding. Mycket av det jag nu skulle komma att lära mig var kunskap som jag redan hade, men äntligen fick jag ett helhetstänk och jag fick lära mig hur jag bäst kommunicerar med hunden på hundens språk; genom kroppsspråk, tydliga och i huvudsak tysta signaler och äntligen blev det så tydligt varför hunden reagerar som den gör i olika situationer. För att få så mycket kunskap jag bara kunde, allt i strävan att hjälpa Hunter och mig till en stressfri och mer harmonisk tillvaro tillsammans, utbildade jag mig till Dog Listener eller hundkommunikatör som jag skulle kalla det på svenska. Efter att ha erfarit hur Hunter sakta men säkert blev betydligt mer tillfreds och efter att även ha sett både hur mina äldre yorkshireterriers samt min nya vizlavalp svarade positivt på mitt sätt att nu kommunicera med dem, bestämde jag mig för att starta mitt företag PawTalk & Harmony i en strävan att hjälpa andra hundar och deras ägare att även de få en stressfri och lugn tillvaro tillsammans. Att ha hund ska ju vara positivt, roligt och det ska vara något som lugnar snarare än stressar en, men tyvärr är det långt ifrån den krassa verklighet som många lever i idag.
Sättet jag jobbar på innebär ingen "quick fix" och det är inte hundträning i ordets egentliga mening utan det är snarare ett sätt att leva med och kommunicera med sin hund. Alltså något man lär sig och fortsätter med hela hundens liv. Det bygger på att man lär sig kommunicera med sin hund på ett sätt som är naturligt och lätt att förstå för hunden, vilket i sin tur skapar ett lugn och harmoni i flocken (vår familj). Det handlar om att se hunden för den art den är och att försöka se världen ur hundens perspektiv. Att kommunicera med din hund på hundens språk är otroligt häftigt men kan samtidigt vara utmanande för oss människor, framförallt innan det "rotat sig" i oss. Det fantastiska med detta sätt att kommunicera med hunden är att det både kan förebygga men även rätta till redan uppkomna "problembeteenden" vilka allt som oftast bygger på missförstånd i just kommunikationen mellan hund och människa. Det härliga är att oavsett om du har en valp eller en vuxen hund, en omplaceringshund eller en hund som bott hos dig hela sitt liv, om du upplever att allt fungerar bra eller om det uppkommit några problem, så är detta ett fantastiskt sätt att kommunicera med hunden. Det är en otrolig känsla att se hunden svara på dina, till synes små och ofta tysta signaler och hur man med rätt kommunikation kan nå en stressfri vardag för både hund och ägare.
I den här bloggen kommer jag bland annat skriva om min resa med en hund som gjort att jag idag har startat ett företag för att hjälpa andra hundar och hundägare, oavsett vad anledningen är till att dessa människor vill lära sig mer om hundens språk och beteende.
コメント